På bordet bredvid sängen låg ett brev och ett viktigt dokument. Brevet fångade först Scotts uppmärksamhet. Med graciös, gammaldags handstil började det med orden “Kära Scott”. Mannen fortsatte att läsa med tårar i ögonen.
“Jag njöt mycket av det gångna året. Om jag kunde skulle jag vilja bo med dig för alltid. Tyvärr klarar inte min kropp av det. Jag hoppas att du också gillade det och du vet att du förtjänade det. Du är en bra människa, även om du ofta tvivlar på det själv. Snälla sluta besvära dig själv med sådant trams och oroa dig inte. Jag har haft ett underbart liv och jag önskar dig detsamma, så jag lämnar dig med mina tillhörigheter så att du kan bygga din framtid på denna grund. Huset och allt i det tillhör dig nu. Det är inte mycket. Dess glansdagar ligger bakom det, men det kommer definitivt att hjälpa dig mycket, därav min sista gest.
Vi ses snart!
Kram med din bästa vän
Mia “.
Bläcket på brevet gnuggade där Scotts tårar rann ner på pappret, men han läste det några gånger till. När han äntligen insåg vad som hade hänt plockade han upp dokumentet från bordet …
- reklam -
Dokumentet visade sig vara Mias testamente, där det stod att Scott var den officiella arvtagaren till alla Mias tillgångar. Det skulle inte få hans bästa vän att återuppstå och det var en liten tröst, men han var evigt tacksam för det. Det var i det här huset som Scott, med Mias hjälp, lärde sig att tro på sig själv igen. Här hade han återfått livsglädjen, och nu tillhörde den honom!
Men en dag när han städade på gården ringde telefonen. Det var inte ett vanligt samtal …
- reklam -